Skip to: Site menu | Main content

S.E.5

Detta är en personlig favorit. Det är något med utseendet och linjerna, en slags grovhuggen harmoni. S.E.5 var egentligen ett mycket bättre flygplan än den mer berömda Sopwith Camel och dessutom klart att sättas i tjänst på västfronten tidigare, men motorproblem gjorde att leveranserna till en början kom av sig. Sommaren 1917 återtogs luftherraväldet från Tyskland, och tillsammans med Sopwith Camel behöll S.E.5 det allierade initiativet under hela återstoden av första världskriget.

Historia

S.E.5 - Scout Experimental 5 - konstruerades hos Royal Aircraft Factory i Farnborough, och premiärturen ägde rum 22 november 1916. Flygegenskaperna var utmärkta och konstruktionen robust, men den nya motorn som användes - en Hispano-Suiza 8 på 150 hästkrafter - var underdimensionerad och opålitlig. Två av prototyperna havererade dessutom på grund av ett fel i vingkonstruktionen, så den tredje fick förbättras och byggas om innan produktionen kom igång.

 
En division S.E.5a gör sig klara för start, hösten 1917. Vilken division de tillhör syns inte eftersom censorn varit framme och dolt märkningarna på bilden.  


Royal Flying Corps 56 division blev i mars 1917 den första och, skulle det visa sig, den enda att använda den första versionen av S.E.5. Piloterna var först tveksamma till det nya flygplanet, bland annat tyckte man att vindrutan var alldeles för stor, så den fick bytas, men så småningom blev S.E.5 mycket populär.

S.E.5 betraktades som ett mycket starkt och snabbt jaktflygplan. Det kunde dykas i höga hastigheter utan problem och var överlägset på hög höjd. Sopwith Camel kunde svänga snävare men S.E.5 var lättare att flyga och snällare mot oerfarna piloter. Motorn ansågs dock allmänt vara för svag och i juni började S.E.5 ersättas med den starkare S.E.5a, med en 200 hästkrafters Hispano-Suiza. Denna version kom att användas av tjugoen brittiska och två amerikanska divisioner (alla utom RFC:s 56 division). Flera av de största allierade flygaressen flög S.E.5, däribland Billy Bishop och Albert Ball.

Drygt 5000 exemplar byggdes av sex olika flygplanstillverkare, av vilka Vickers stod för största delen med 2000.

Film


S.E.5a på La Ferte-Alais Air Show i Frankrike 2003.